Det finns inget sätt att veta när det är dags att bli egenföretagare inom kultursektorn, va?
Det handlar bara om att hoppa.
Som med det mesta andra.
augusti 14, 2009
Archived Entry
- Post Date :
- augusti 14, 2009 at 7:32 e m
- Category :
- 2009
- Etiketter: jobb, livet
- Do More :
- You can leave a response, or trackback from your own site.
- Kommentar
- Reblogga
-
Prenumerera
Prenumenerad
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Suziluz - med ögon känsliga för grönt
%d
augusti 14, 2009 at 8:37 e m
Inte det enklaste. Men åååh vad jag tror på dig. Och shit vad jag känner att jag försummat dig, vännen. Kramar. I massor.
augusti 14, 2009 at 8:55 e m
Nei, det finnes ingen standardsvar. I Norge, som de fleste andre steder, har vi finanskrise, og det finnes mange advarsler. Men man registrerer at verden går rundt, uansett. Og det tenkes mye kreativt i kulturelle miljøer. Jeg tror det kommer en oppblomstring når slikt skjer.
Når vet man egentlig når det er rett tidspunkt? Når verden sier hopp, eller når man selv kan bestemme hopp-tidspunktet? Som Lille Blå sier her: Det finnes dem som tror på at du har ideer som holder vann, uansett. Ta det til deg.
augusti 14, 2009 at 9:46 e m
Ja.
augusti 14, 2009 at 11:17 e m
Hoppa och hoppas
augusti 15, 2009 at 12:10 f m
Ja. Du får ju ändå inte stämpla. Lika bra att enkelt kunna använda en del av dina stackars små slantar till sånt du behöver för att ta hand om dina verktyg och ditt arbetsmaterial (=dig själv) innan du skattar för dem, till exempel.
augusti 15, 2009 at 12:10 f m
Jag menar nej på första frågan, och ja på den andra, som väl inte var en fråga utan ett påstående. Å herregud. Men du fattar.
augusti 15, 2009 at 12:15 f m
Våga! Om det känns rätt, vill säga. 🙂
augusti 15, 2009 at 4:27 e m
Hejja, hejja! 😀
augusti 15, 2009 at 5:55 e m
Just det: sätt på jumpadojjorna och hoppa!! Lycka till!
augusti 16, 2009 at 11:46 f m
Tack, alla fina.
(och Lilla Blå: inte då. En jöbbkörv är en jöbbkörv. Pöss.)
augusti 16, 2009 at 4:15 e m
Jomenvisst, det ska du.
Hopp!
Det enda man förlorar är lite nattsömn när man ska budgetera, periodisera och deklarera.
augusti 16, 2009 at 7:16 e m
Själv är jag inte egenföretagande kulturarbetare utan institutionsanställd, men de flesta i min bransch är egna och tycker att det är det bästa dom gjort. Lite mer papperspyssel, men som en god vän till mig sa: ”Fakturera är lätt som en plätt, och resten – jaa, jag lägger bara alla kvittona i en burk och sen får revisorn ta hand om dom.”
Hoppa. Jag tycker det iaf :0)
augusti 16, 2009 at 7:22 e m
…OCH många i min bransch som i likhet med mig är fast anställda har dessutom egna företag på sidan. Där dom tar alla extragig och påsidaninkomster. Jag är så oekonomiskt lagd och vill inte jobba så mkt extra pga att jag inte orkar med det utöver ordinarie tjänstgöring dessutom är jag lat, och jaa… min astrolog har sagt att jag för liv och pina inte ska ha eget företag och så är jag dyskalkylektiker… *förlorar mig i bortförklaringar*
augusti 17, 2009 at 2:32 e m
Andningskutym: Och så förlorar man möjligheten till a-kassa. Det är vad som hindrat mig hittills.
Fiberfrossa: Haha… dina bortförklaringar låter ungefär som mina. Jag har hittills också haft mina huvudinkomster från institutioner, men the times they are a-changin’. Jag tror det är dags för nästa skede.