När jag ser hennes foto lysa på min mobildisplay börjar jag le innan jag ens har svarat. Systersjälen, min fina, skratthälsar och i slutet av mitt namn lägger hon alltid till -mor vilket jag tycker så mycket om, det är något så oändligt kärt över det. Hon undrar om jag kan komma till Oslo, hon saknar mig, och jag säger tveklöst ja! och känner hur det bubblar värme under orden. Månadsskiftet är inte långt borta, vi ses alldeles snart, hennes barn kommer att vara bortresta och då ska vi prata om allt som hunnit hända och inte hända sedan sist. Om hennes inre och om mitt, om vår ängslan och vår glädje, om det man kan och inte kan styra. När jag säger att jag har en romans jag ska berätta om svarar hon med ett lyckligt uuu! och jag småskrattar och säger att hon kommer att bli förvånad. Hon skrattar nyfiket med och jag skrattar ännu mer, för bådas vår skull. Vi bestämmer att vi ska gå en långpromenad och dricka varm choklad. Så fort vi lagt på köper jag tågbiljetter.

Min ängslan. Den ligger där och vrider sig under täcket, någonstans i grunden, som för det mesta. Men glädjen ligger högre och närmare och det ska jag nog vara tacksam för. Det är jag tacksam för. Det finns människor som inte kommer att tillåta att jag faller. Mitt pussel håller. Jag vet ju det. Fallet är långt borta, mer hypotetiskt än någonsin. Världen kommer inte att explodera, men jag är fortfarande ängslig för det, dansar fortfarande i en gammal takt då och då. Jag tror jag bara måste förlåta mig själv för det.

Åh, ljuva värld med alla dina nyanser. Det nyklippt mjuka håret som lockar sig mot mina kinder, solen som handlöst kastar sig in mot golvet, en spänning över magen som gör lite ont, doften av kaffe ur en halvt urdrucken kopp. Det bara halvt uttalade, men ändå någotsånär hörda som ligger som en värmande kula långt inuti. Lätt tryck över pannan, en gammal ängslan någonstans under bröstkorgen, ljudet av en fotbollsmatch där människor skriker jaaa! med sina djupaste magröster. Och doften av mig själv, varm och bekant, den plötsliga minnesinsikten att det är Revisorns födelsedag idag. Jag skickar honom ett meddelande där jag grattar och hoppas att han har det fint. Jag har det fint. Jag har det faktiskt väldigt fint.