Världen susar förbi fönstret, på väg från det ena hemmet till det andra. Det är ett nytt år. Det är fortfarande nytt. Vi. Vi rör hela tiden vid varandra, gör varandra verkliga. Vi glider sömlöst mellan det ena och det andra. Det är förvånande. Att vara vi. Vi.

När han somnat låter jag honom sova i det varma sätet. Stryker lätt med handen över hans haka, försiktigt för att inte väcka. Får ett sms från Låtsasbrorsan som i mellandagarna både har förälskat sig i en kvinna och begravt sin mor, hon dog av samma cancerform som min Lång gjorde året innan. Låtsasbrorsan är skakad och samlad, lycklig och trött på en och samma gång. Mer tom än sörjande. Men det är ju vad döden är. Tom. Inte mycket att prata om egentligen. Det är vi som lever som är viktiga. Vi. Jag ser på honom, sovande bredvid mig. Får återigen lusten att röra vid, men låter bli. Vill inte väcka.

Tag mig. – Håll mig. – Smek mig sakta.
Famna mig varligt en liten stund.
Gråt ett grand – för så trista fakta.
Se mig med ömhet sova en blund.
Gå ej från mig. – Du vill ju stanna,
stanna tills själv jag måste gå.
Lägg din älskade hand på min panna.
Än en liten stund är vi två.

I natt skall jag dö. – Det flämtar en låga.
Det sitter en vän och håller min hand.
I natt skall jag dö. – Vem, vem skall jag fråga,
vart jag skall resa – till vilket land?
I natt skall jag dö. – Och hur skall jag våga?

Harriet Löwenhjelm. Jag tänker på henne. Hon dog av tuberkulos, 31 år gammal. Lungsjuk poet. Som Keats, bara lite äldre. Blir man lätt lungsjuk av att vara lyrisk? Jag känner själv av min astma, det ömmar i lungspetsarna. På radion pratar de om Sally Bauer. Hon simmade över Öresund, Ålands hav, Engelska kanalen. Många timmar i iskallt vatten utan att ens kunna höra männen i följebåten. Blev intervjuad och pratade om att det bästa med att vara färdig med ett lopp var att få tvätta av sig konsistensfettet. Hon var tydligen en tuff böna. Andades utan problem. Hon blev 93 år.

Det är ett nytt år. Nya tider. Det syns ett flackande ljus bortåt vägen, och det är ditåt jag är på väg. Vi är på väg. När han vaknar till ler han och rör vid mig igen.