Dagens författare: Elisabeth Rynell. Hon debuterade som 21-åring med sin första diktsamling (hur kommer det sig att så många poeter debuterar så unga? Krävs det en viss ungdomlig naivitet för att orka skriva poesi? Det gör ju inte det för att läsa den?) och som 25-åring med sin första roman. Hon är mångfaldigt prisbelönt och en författare med ett säreget, eget berättarspråk. I min bokhylla står sedan tidigare tre verk av henne, ”En berättelse om Loka”, ”Hohaj” och ”Till Mervas”. Alla tre böckerna är romaner, men rör sig i gränslandet till poesi både form- och berättarmässigt. Min favorit av dem är ”Hohaj”. Det är en berättelse som skimrar av dubbelheten i både sorg och glädje i utanförskap. Vacker.

Nu läser jag hennes senaste, ”Hitta hem”. Jag har bara kommit ungefär halvvägs, men vill ändå redan rekommendera. Jag ska inte berätta mer än att den handlar om två flickor, i varsitt liv, i varsin tid. Och vägarna till självet, det egna, platsen där man är och får finnas. Det finns några rader på sidan innan själva romanen börjar:

Det finns portar i verkligheten.
Går man in genom en av de portarna
kommer man ut i en annan berättelse.
Hur många portar det finns, vet ingen.
En del säger sju,
en del säger oräkneliga

Ja. Jag tror inte för en sekund att det är en slump att den sista meningen saknar punkt. Den där avslutande, öppna tonen är väldigt mycket Elisabeth Rynell. Läs själva.