Till: Medlemmarna i yrkesavdelning 110 (skådespelaravdelningen) inom TF
Hej!
Det har knappast undgått någon vilket enormt genomslag Ekots enkät om sexuella trakasserier inom scenkonst- och filmbranschen har fått.
Med detta brev vill vi rikta ett stort och varmt tack till alla er 1600 Teaterförbundsmedlemmar som svarat på enkäten, och bidragit med era upplevelser. Stort tack även till er som svarade på enkäten om skådespelares hälsa. Tack vare er har våra kunskaper på området ökat, och vi fortsätter arbetet!
Era enkätsvar har satt många bollar i rullning. Teaterförbundet har i många år arbetat mot trakasserier, bland annat genom att hålla utbildningar på arbetsplatser, granska jämställdhetsplaner och utarbeta checklistor. Äntligen har nu också andra aktörer fått upp ögonen för problematiken, och förutsättningarna för att vi ska kunna åstadkomma ett kraftfullt resultat har därmed ökat.
Vi samarbetar redan med arbetsgivarorganisationen Svensk Scenkonst på det här området, och vi kommer nu intensifiera detta samarbete. Kulturministern och riksdagens kulturutskott har också reagerat, och kallat till möten.
Enligt diskrimineringslagen är det arbetsgivarens ansvar att sätta stopp för trakasserier och arbeta förebyggande. Också vi på Teaterförbundet har ett ansvar att driva på utvecklingen och att hjälpa och stötta enskilda medlemmar.
Tillsammans kan vi alla på olika sätt driva utvecklingen framåt när det gäller en god arbetsmiljö; fackförbund, förtroendevalda, arbetsgivare, anslagsgivare, politiker, yrkesverksamma med flera.
Ingen medlem ska behöva bli utsatt för trakasserier på sin arbetsplats, varken idag eller i framtiden!
Återigen, stort tack!
Anna Carlson, ordförande, Teaterförbundet
Lars G Svensson, ordförande, yrkesavdelningen för skådespelare (avd 110) inom Teaterförbundet
Kontakt, jämställdhets- och diskrimineringsfrågor
Förtroendevald: Ulla Svedin, ledamot av Teaterförbundets styrelse, även ordförande i förbundets grupp för jämställdhet och andra diskrimineringsfrågor, ulla.svedin@trappan.net
Kansli: Nina Stone, nina.stone@teaterforbundet.se.
Läs mer
Resultatet av Ekot-undersökningen kan du läsa mer om på www.sr.se. I slutet av februari kommer du också kunna läsa om resultaten av skådespelarundersökningen på www.storaskådespelarundersökningen.nu.
P.S: Vet du någon TF medlem som ej fått enkäten? Det beror på att vi inte har rätt e-postadress på den personen! Nu är det lätt att själv ändra uppgifter som e-post, adress etc. Gå in under Mina sidor på TF-webben eller kontakta medlemsregistret, medlem.tf@teaterforbundet.se.
februari 19, 2010 at 4:37 e m
Härligt.
Jag har de senaste dagarna tänkt på det där du skrev om att man som skådespelare använder kroppen och känslorna som verktyg och just därför vet exakt när gränser överskrids.
Vilken katastrof för yrkesutövningen då, att luras in i översittarens vanliga blaj om överkänslighet och feltolkning. Att sluta lita på sin egen magkänsla är skit för vem som helst, men här har vi ju en direkt negativ konsekvens för arbetet.
Häromsistens diskuterade jag våldtäkt med en vän, och formade till slut frågan: Tror du att du skulle kunna ha sex med någon som var rädd för dig utan att du skulle veta om det?
Självklart inte! var det självklara svaret. De som begår övergrepp av vilken grad det vara månde VET att de gör det. Vet de det inte är de mycket, mycket allvarligt socialt döva och blinda. De vet att motparten är rädd, illa till mods, eller ”bara” står i beroendeställning. För de flesta av oss är det en mardröm att någon skulle vara rädd i vår närhet, för att inte tala om att de skulle vara i vår närhet just FÖR att de var rädda!
”Jag fick inget intryck av att hon inte ville.”
”Hon protesterade inte.”
Men bullshit. Översittarna VET, och tänder på det.
februari 19, 2010 at 4:56 e m
Och det här har jag också tänkt på:
http://www.expressen.se/debatt/1.1889027/ulrika-ellemark-nasta-gang-ger-jag-igen
Att komma till en ny flock, och ha alla antenner ute för att uppfatta och förstå koderna. Och så får man se såna där grejer, och ser att ingen av de etablerade, som man ser upp till, reagerar. Fy fan.
februari 19, 2010 at 5:11 e m
Och jag spammar, som vanligt, när jag sätter igång. Men alltså:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/lena-endre-vi-vill-vara-fria-i-vart-skapande-1.1048437
Jag förstår inte mycket av det här, faktiskt, och då har jag ändå ganska god läsförståelseförmåga, vill jag påstå. ”Leve sexualiteten!” ?
februari 19, 2010 at 6:32 e m
m: Du får gärna gerillablogga här när du vill – det är ju klokskaper som rinner ur dig! För ja, det du skriver är helt rätt. Man känner, man vet – och ifrågasättandet av den vetskapen gör bara att det blir än jobbigare. Det är lite som att lägga en macka med bajs framför någon och säga åt dem att äta, och när man säger att det smakar illa påstå att man uppfattar fel trots att man känner lukten.
Men för att tala om Endres inlägg. För mig är det återigen att prata om något helt annat. Det hon skriver om hör för mig inte hemma i den här debatten, alls. Att vara utsatt i en rollkaraktär är inte samma sak som att vara utsatt på jobbet. Att spela en svår situation är inte samma sak som att vara i en svår situation. Och det exemplet hon tar – sin roll i Macbeth – att den upplevdes kvinnoförnedrande utifrån är inte samma sak som att Endre själv kände sig förnedrad på jobbet. Hittills allt väl, men som sagt, det är en annan diskussion. Jag har också spelat karaktärer som farit illa, jag har blivit dödad på film, jag har blivit våldtagen på scen, jag har blivit slagen och vrålad hora åt i en scenisk kontext. Ingen av de här sakerna har något att göra med de situationer jag beskrev i mitt förra inlägg. Det är en spelad situation och det är spel vi arbetar med. Och ja, det kan vara direkt härligt och energigivande att spela en riktigt trasig karaktär. Så länge man gör det i en trygg kontext…
Vad värre är är att Endre inte ser (eller vill se?) att det pågår någonting annat ibland bakom eller bredvid arbetet. Att påstå att hon under sina 31 yrkesverksamma år aldrig varit med om sextrakasserier mer än vid ett enda tillfälle, det är antingen lögn eller så är hon väldigt blind. För utan att avslöja för mycket – historierna jag berättade, en del av dem kommer från hennes egen teater. ‘Nuff said.