vem tar hand om hösten när vintern blåser snål
vem tar hand om vintern under våren
vem tar hand om våren efter valborgsmässobål
och vem tar hand om sommaren och fåren

och där satt jag och sjöng under ett bord, jag minns inte varför men jag satt under ett bord, och jag var både orolig och nöjd, jag kunde sången och visste då vem som skulle ta hand om alltihop. jag trodde att jag själv skulle bli stor och stark eller åtminstone större och starkare och kanske hade jag rätt i det, kanske blev jag det, men så vände det igen någonstans när jag var som störst och så började jag svajande sakta tappa lager på lager av skydd som att dra ifrån en tunn gardin efter en annan och jag blev mindre igen och så sårbar och nu vet jag inte längre, jag vet inte vem som tar hand om vad, det är inte så självklart.

för vem tar hand om hösten och vem ska trösta knyttet och vart ska du gå min lilla flicka? ibland önskar jag att jag trodde på gud, ibland önskar jag att det fanns någon att be till. istället håller jag mig till besvärjelser som att blunda hårt och önska när jag ser fullmånen över vänster axel, eller tvärtom stirra hårt och önska när jag ser tre likadana siffror på en bil, eller hinna önska klart om digitalklockor visar samma siffertal dubbelt innan det slår om. och jag vet att världen är så ömtålig att det lika gärna skulle kunna fungera även om det hittills inte gjort det, för världen är som ringar av sand man kan blåsa på, ibland blåser det hårt runt öronen och man måste knipa igen ögonen för att det inte ska göra för ont med kornen överallt. och ibland blir det skönhet, ibland blir det formationer, ökenlandskap, gyllene kullar och skugga. det finns inga garantier. jag önskar ibland att det fanns någon att be till.

ibland är jag så outgrundlig.

jo haren vaktar hösten när vintern blåser snål
och tomten vaktar vintern under våren
lärkan sköter våren efter valborgsmässobål
och herden vallar sommaren och fåren