Jag åker tillbaka ner till våren nu. Med den gamla vanliga separationsklumpen i halsen. Herregud, vad jag hatar att skiljas åt.

På flygplatsen köper jag en timme internet för att betala ett par räkningar. Det går inte, jag kommer inte in på bankens sida. Men jag kommer in på min mail där jag tack vare 24 stycken ”mail delivery failure”-besked får veta att mitt mailkonto tydligen blivit kapat av en spamfirma som säljer elektronik. Nej, mina vänner och jobbkontakter, förlåt mig, men det är inte jag som försöker kränga datorer och dvd:er från Japan, det enda jag försöker göra är att se framåt. Japan är inget för mig. Jag försöker redan planera bort ett kortare avstånd.

Nu är det dags att kliva på planet.