Redan första takterna av första låten började jag gråta, hulkade liksom till och tårarna började rinna i strida strömmar nerför mina kinder, och han rörde sig så lätt och tunn i sin svarta kostym, och då och då tog han av sig hatten och tryckte den mot bröstet så att hans numera gammelmansvita huvud stod i relief mot fonden. Och musiken, den musiken jag älskat sedan jag var gammal nog att förstå engelska, för att inte tala om hur den kärleken växte av att förstå texterna inte med språket utan med min egen spruckna känsla, den musiken, den längtan, den starka starka brustna längtan, och du delade min ensamhet och min flicksmala säng.

Jag känner på det jag haft och mist, och tårarna strömmar, jag känner på det jag längtat, på det jag gett mitt hjärta till. Jag känner på livet och känner att det är kort, att inget händer igen, bara en enda gång, bara nu. Och mitt i det blandar det sig in en känsla av kompromisslöshet för konsten som jag inte känt på länge, där jag märker att jag vill ställa mig upp och skrikande gråta att livet inte finns om inte konsten är det största, och det får mig också att gråta, det var länge sen jag kände konsten strömma i mig på det sättet, länge sen, kanske att jag inte har det längre, förmågan att bli, att vara skapande, jag gråter och gråter och smärtan är lika ljuv som skarp och gör mig på något sätt så lycklig. Jag känner, jag känner så starkt, jag känner.

Jag är väl glad att jag inte var en ung amerikansk konstnärinna i samma stad när du var ung, Leonard, du skulle ha sett min melankoli och speglat dig i den, vi skulle ha virat oss om varandra och jag skulle ha varit din tills du tröttnade, sedan skulle du ha lämnat mig för nästa kvinna och jag skulle ha gått med min trasiga längtan och fortfarande varit din. Du sade till Janis att Well never mind, we are ugly but we have the music men i mina ögon hade du varit den vackraste, du är den vackraste. Det har du alltid varit.

Jag hade fortfarande tårar i ögonen på hemvägen, och då spelade du ändå inte min absoluta favoritsång. Så jag gör det här, och jag menar det, säg inte adjö, inte än. Inte än.

Leonard Cohen – Hey, That’s No Way To Say Goodbye