Står i köket och ska klippa ner den märkvärdiga grekiska basilikan som växer och blommar och doften nästan spricker mot mitt ansikte och med den spricker ett minne upp, jag är tolv år eller nej jag är fjorton och vi är på semester hos en familj vid havet som vi på något sätt är släkt med men jag vet inte hur, jag förstår inte släktbanden men i familjen finns en dotter som är arton nitton tjugo och hon lånar mina kläder, mina svenska tuffa kläder,

jag har ett par korallrosa leggings med korallrosa sweatshirtkjol och en korallrosa-vitrandig kort och vid t-shirt, det är ett korallrosa 80-talsset och hon tycker att det är så snyggt, hon lånar kjolen utan att fråga och jag säger inget för jag vill så gärna att hon ska tycka om mig, hon lånar kjolen och går ut och dansar och dagen efter luktar kjolen som hon, den luktar rök och ute och mystiskt där den ligger slarvigt över en stol och jag tar inte på mig den för hon vill kanske låna den mer och det vill hon,

Marina. Det är så hon heter, Marina,

och ett snabbt klipp till att vi sitter i baksätet i en bil, hennes smala långa nästan omöjligt solbruna ben bredvid mina och hon frågar viskande om jag fått mens än, och jag nickar och känner mig vuxen när hon viskar att det bästa sättet att tvätta bort blodfläckar från trosorna är med kallvatten, och hon doftar så starkt, hon doftar något jag inte vet vad det är men eftersom bilrutan är öppen så fladdrar hennes hår i mitt ansikte och hon doftar skarp basilika och metall, nu vet jag det,

och när vi åkte hem kunde jag inte hitta varken kjolen eller t-shirten, hon stal dem, hon stal setet, det var bara leggingsen kvar, jag var kortare än hon.

Den grekiska basilikan, jag hoppas att den överlever vintern.