Vecka 46. Stor besvikelse. Jag tänker inte gå in på detaljer. Veckan har helt enkelt inte varit en särskilt bra vecka. Tvärtom skulle man kunna kategorisera den som en skitvecka, men visst har den haft sina ljusa punkter. En av mina arbetsgivare ringde och utropade glatt i telefonen: Vill du bli min discoslampa? Det var kul. Jag var ute och sprang för första gången sedan i somras och orkade mer än jag trodde, dessutom trots flera veckors segdragen förkylning – det var också kul.

Och så är det ju en och en halv dag kvar då, vem vet. Yippi-ka-yeah.