Ja. Rubriken här ovan mötte mina ögon när jag ögnade igenom dagens sökbegrepp som google skickat till mig och faktum är att jag tänkte hm. Ja, det är klart att folk kanske kan undra. Hur går det till? Gör de det på riktigt? Är det spännande? Eller äckligt? Och så vidare och så vidare. Så, mina vänner, nu ska jag berätta hur det går till när man knullar i en tvfilm (eller biofilm eller bara tv-program, för den delen, själva det färdiga formatet på materialet påverkar inte inspelningen stort. Om det inte är en porrfilm förstås, men jag utgår ifrån att ni vet att jag inte har någon erfarenhet av den mer, well, konkreta delen av filmknulleri.)

Först och främst. Det är ganska genant att spela in ett filmknull, av den enkla anledningen att man ska vara naken på jobbet och hångla med en kollega som någon annan har valt ut och folk ska titta på. Ja. Den biten av jobbet är faktiskt exakt lika absurd egentligen som att två människor som jobbar i ett kontorslandskap skulle göra det. Man måste hantera inte bara sin egen genans utan resten av teamets, alla de människor som ska pyssla med en. Låt mig berätta hur mitt senaste filmknull gick till.

Jag går till kostymavdelningen och får prova ett par olika hudfärgade stringtrosor. Ett par väljs ut och ovanpå dem får jag en morgonrock, samt sticka fötterna i ett par tofflor. Dags att bli sminkad. Jag och Kollega (också i morgonrock) möts i sminklogen och hälsar generat på varann. Sedan småpratar vi medan sminköserna kammar till oss till allmänt knullrufs och sminkar mig till att ha ”svettats” ut ögonsmink. Hudfärgen på överkroppen ges också en touch-up och vi får rougeflammor både i ansikte och på hals.

Kollega och jag tofflar iväg till studion där vi är ”hemma hos oss i sovrummet”. Där har det redan riggats klart med lampor och kamera och alla väntar bara på oss. I studion finns utöver oss regissör, FAD (vilket står för First Assistant Director men i verkligheten kallas inspelningsledare, sköter det praktiska), fotograf, B-fotograf, ljudkille, ljuskille, elektriker, scripta (håller ordning på manus och vad man gör när, så att man kan upprepa samma saker), kostymtjej, sminktjej, samt en del annat löst filmfolk som ordnar ditt och datt och den berömda killen med klappan. Alla är lite generade över att det är nakendag, vilket alla försöker dölja genom att vara VÄLDIGT avslappnade. Kollega och jag kliver ur våra morgonrockar och står där i hudfärgad stringtrosa respektive hudfärgad suspensoar. Alla skrattar så avspänt de kan. Kollega och jag kliver ner i sängen och försöker att tycka att det är helt normalt. Sedan börjar den tekniska biten och då börjar det kännas mer normalt. Kollega och regissör och jag lägger upp i vilken ordning saker och ting ska ske, var kameran ska ligga när så att vi ska kunna hångla loss och samtidigt ha koll på hur vi ska dölja våra hudfärgade kostymer (det är ju meningen att vi ska se helt nakna ut). Vi bestämmer ett litet schema helt enkelt, var och när repliker ska komma, respektive reaktioner. Sedan repeterar vi det först med bara oss, sedan med ljud och bild. Vi får ändra ett par saker. Sedan börjar vi spela in och gör ungefär ett tiotal tagningar innan det är dags att ändra glugg på kameran och göra alltihop ett antal gånger till.

Alltihop är förbluffande torrt och krasst, även om det är kul i all sin absurditet och vi skrattar en del. Eller för att säga konkret – nej, vi ligger inte med varann på riktigt, vi bara bluffar riktigt snyggt. Nej, vi blir inte kåta heller, vi bara bluffar riktigt snyggt. Mellan tagningarna fnissar vi jättemycket och efter ett tag känns det inte genant längre utan blir mest ännu en dag på jobbet. Det är fortfarande folk som fiffar med en på samma sätt som vanligt, det vill säga säger ”väntavänta!” och ordnar med ens hår, till exempel, innan man ska hångla. Eller att fotografen säger ”kan du skjuta rygg lite mer, det ser snyggt ut i bild”. Och mellan tagningarna när det fixas med skärpa och mäts avstånd diskuterar Kollega och jag att hans son har börjat gå och hur det är att träffa svärföräldrar. När regissören är nöjd och det hela är över sätter vi på oss morgonrockarna och tofflar tillbaka till kostym för att byta om till nästa scen innan vi äter lunch.

Kort och gott. Att ”knulla i tvfilm” är bara en dag på jobbet. Några frågor på det?