Ni som har hängt med här ett tag, minns ni Ina?

Igår pratade jag med henne. Lite mer än ett halvår efter att jag skrev det inlägget fick hon remiss till en läkare som ställde henne i operationskö, och efter drygt ett års väntan fick hon sin operation. Medan jag var i Egypten gjorde hon det, det vill säga för drygt två veckor sedan.

På två veckor har hon gått ner 21 kilo. 21 kilo!!

Jag kan inte föreställa mig det på något annat sätt än som den där drömmen jag ofta haft om henne, återkommande. Där vi av något skäl är i en simhall, oavsett vilket, vi har badkläder på oss eller är nakna, och Ina duschar medan vi pratar med varann. Och medan hon duschar ser jag plötsligt hur hon börjar smälta i konturerna, smälta och rinna bort, och när hon kliver ur duschen har hon liksom klivit ur sig själv och blivit den där Ina inuti, den riktiga Ina som plötsligt kommit loss, och jag blir så glad att jag börjar gråta. I min dröm ler hon bara och säger ”men det är ju jag, det har ju alltid varit jag.”