Tre dagar i rad har jag träffat mina fina väninnor, Bästisen i fredags, Sociologen igår, Mulholland idag, och jag inser att jag har gjort för mycket annat lite för länge nu. Inte för att annat är dåligt, det är det förstås inte, det är jobb och jobb och… jobb, framför allt, som har legat i vägen, men när jag sitter där på tre olika caféer med tre människor som på olika sätt gör det så varmt i mig tänker jag att det i alla fall är dumt tänkt att låta det ligga i vägen. Jag har fantastiska vänner som jag löser alla slags problem med och skrattar så det rungar i taken med och tillsammans värmer och värnar vi världen. Det är en prioritet, det ska vara en prioritet.

Jag lovar mig det tillsammans med att jag måste komma ut mer. Att bli företagare är inte bra för friluftslivet, tro mig.

Dagens moment: när Mulholland mitt i en helt annan mening där vi skrattar efter att ha pratat om en riktig posör och jag sagt ursäkta medan jag kräks lite längst bak i munnen helt plötsligt kramar mig hårt och med munnen mot min kind säger jag tycker så mycket om dig! och jag svarar och jag tycker så mycket om DIG! mot hennes kind och så skiljs vi åt och hon kliver av tvärbanan och när hon går förbi fönstret där på perrongen vinkar vi och en liten stund lägger vi handflatorna mot varann med tvärbanetågets glasruta emellan. Sedan vinkar vi igen och jag åker vidare hemåt med hjärtat alldeles fullt.