Min dator har kajkat. Jakob har ägnat många långa timmar i jakt på ett virus, medan jag mest har varit hysteriskt apatisk och stirrat håglöst och haft lust att springa runt mållöst med armarna viftande. Nu funkar det bättre, men det känns fortfarande lite mysko då och då. Jaja.

Hur som helst. Vi fick en liten paus i virusletandet/depphysterin av att gå på bio och se ”Igelkotten”, en fransk film baserad på romanen ”Igelkottens elegans”. Och den filmen, folkens, den ska ni absolut se om ni tycker om lite udda existenser eller kanske själva känner er som en. Det är en otroligt varm och rörande och sär liten historia om en mycket intelligent snart-tolvåring, en utanpåbarsk men inutimjuk portvakterska och en äldre japansk herre. Jag tänker inte spoila mer än så, för jag vill att ni ska se den så oförstört som möjligt. Gör det. Den här filmen är faktiskt en liten pärla som darrar till i hjärtat.