Det är lite paus i mig. Jag har flera gånger tänkt att jag ska skriva lite, men stannat av efter några meningar och suddat bort och gjort något annat. Det är inte för att jag inte vet vad jag skulle vilja skriva, för det vet jag, men orden har snubblat på varann och känts som att de har på sig för stora strumpbyxor, så där som kalasbyxor man kunde dra i hur mycket som helst men som ändå aldrig satt kvar som de skulle. Faktiskt precis så. Till slut ger man upp och låter dem sladdra bara.

Men jag kan berätta att jag har köpt en gammal stringhylla i teak, hyllplanen var alldeles grå och hade vita fläckar som såg ut som ringar efter en för varm kaffekopp, och kanske har den hängt i någons garage, sådär som de gör i Bästisens föräldrahem, stringhyllorna som vi tycker är så geniala (och de är ju det) men som vår föräldrageneration tycker är så gammelfula att de hänger dem i garaget och har färgburkar stående ovanpå. Ja. Men i alla fall. Jag köpte en gammal stringhylla i teak på auktion och sedan googlade jag runt på polish och olja och allt möjligt annat som man inte håller på med nu för tiden, och tack vare internet fick jag veta att man lika gärna kunde olja teak med vanlig matolja, att det blir precis lika bra.

Jag slipade försiktigt försiktigt av de två hyllplanen med ett väldigt fint sandpapper, de blev ännu gråare, så torkade jag av dem innan jag hällde lite olivolja på en microfiberduk och började gnida in. Och träet sög åt sig på ett sätt som var alldeles… jag vet inte, magiskt, kanske. Det sög åt sig och blev alldeles mörkbrunt och varmt levande och blankt. Allt det grå och torra försvann och plötsligt såg hyllorna alldeles nya ut. I skenet från lampan är det en egen historia.