Hej, du.

Vi känner ju inte varann än, men jag gissar att du är lite till åren kommen, har en del erfarenhetsskråmor och har klarat dig igenom en del kalla blåsväder och en och annan isfront. Jag tror att du kanske inte är alltför tjusig på utsidan, du kanske är en ganska utskälld polack till och med, men god som guld under ytan och framför allt – du är pålitlig, liksom jag. Jag kan lova dig att om du ger mig allt du kan och är lojal så kommer du att få det du behöver, jag kommer alltid att ha en flaska motorolja och lite färdigspädd spolarvätska i bakluckan, och när jag skottar loss dig ur snöhögarna kommer de andra bilarna att tro att din ägare är någon slags Moses som delar Vita Havet.

Jag råder dig att inte göra som din föregångare, som i måndags när jag skulle hämta Jakob på Arlanda bestämde sig för att tvärdö på flygplatsinfarten. Om du tänker tvärdö någonstans, gör det på ett ställe som inte är lika in-your-face och gärna i närheten av en bilverkstad. Det är nämligen människornas privilegium att vara drama queen i den här familjen, vi har inte plats för en till. Eftersom din föregångare bestämde sig för att inte bara dö utan göra det till ett markerande påstående har vi inte mycket mer utrymme för sådant. Minns det. Annars kommer det att gå för dig som för din föregångare – du kommer att bli såld till bilverkstaden du bärgades till för en spottstyver och antagligen plockas isär för organdonation in absurdum.

Din framtida ägare vill helst inte behöva åka polisbil till en pendeltågsstation en gång till i sitt liv, även om poliserna var mycket vänliga kändes det inte helt kosher, så jag råder dig att helt enkelt förbereda oss lite mer på att något inte är som det ska med dig när din tid börjar närma sig sitt slut. Blinka lite varnande någonstans eller kom med ett par diskreta hostningar, så att vi är med på att det är på väg utför och kan göra vad vi förmår för att det ska bli så smärtfritt som möjligt för oss alla.

Och, en sak till – vi står i kö till ett garage nu. Puss och tack.