Mina drömmar har alltid varit konkreta. Varje år, så här års, drömmer jag om ett torp. Surfar Hemnet upp och ner och hittar hus som är i halvtrist skick som jag ska ägna resterande livets somrar åt att renovera. Jag brukar sätta maxpriset på 200 000. Ett lån på 200 000 skulle jag nog kunna få relativt lätt. Sedan läser jag girigt beskrivningarna. Aha, vatten i matkällaren på våren? Hm, där behövs dränering och isolering. Surfen går vidare in på byggsidor där jag läser om skillnaderna på Isodrän och Pordrän, tills jag till slut tänker att om det är ett gammalt hus behöver inte grunden helisoleras, bara fuktspärras ordentligt, så jag tänker att det räcker med kallasfalt, membran, fuktisolermatta och makadam. Det blir billigare också.

I tankarna river jag ut gamla fula köksöverskåp och målar väggen i ljusa pasteller innan jag sätter upp öppna hyllplan. I sovrummet vill jag nog ha tapet, kanske en sådär småblommig som de hade förr. Jag gjuter plintar till en utedusch om det inte finns indraget vatten, då måste det ligga nära en sjö där man kan fylla på. Jag funderar över om det kommer en gräsklippare med på köpet, eller var man annars kan köpa en till hyfsat pris. Och till slut porrtorpsurfar jag och tittar på kaminer, gamla modeller och nya.

Jag tänker att den där minirosen, ni vet. Den som jag fick i present för länge sedan, planterade om och som tog sig. Den är stor nu, en halvmetersros i krukan i köket. Jag tänker mig att plantera den på torpets solsida. Jag hoppas att köket vetter ut åt det hållet, så att man kan sätta den utanför köksfönstret. När jag diskar ska jag göra det med fönstret öppet och hälla ut sköljvattnet på rosorna.