Låtsasbrorsan fyller 50 år och vi är det lilla järngänget runt bordet. Den inre kretsen, så att säga. Vi skrattar åt att vinet vi dricker har valts enbart för att en söt fransyska på Systembolaget har rekommenderat honom det när han frågade efter ”ett gott vitt vin”. Hon hade svarat Vad är ‘uvudingredienserna i rätten? med vackert raspande r och Låtsasbrorsan hade lyckligt svarat saffran och skaldjur och fått en entusiastisk beskrivning av ett vins blommiga fyllighet, kommit hem med chardonnay, öppnat en flaska, tagit en klunk och tänkt, som vanligt, att han tycker att vitt vin är ganska äckligt. Vi skrattar brett och varmt åt att han dricker rödvin hela middagen igenom och säger ‘uvudingredienserna! ganska många gånger.

50 år. Det är en riktig ålder, inget tjafs. Man har hunnit med lite liv då. Vi pratar och skrattar lika brett och varmt åt det faktum att livet inte är så enkelt ens om man är lyckligt gift. Ibland går man in i väggen eller behöver medicin i alla fall. Östgöten och hans fina fru som varit ett par i 18 år berättar om hur de träffades, jag och Storasyster slår ihop händerna och utbrister åååh! på klassiskt chicklitmanér innan vi skrattar åt oss själva och ändå njuter av att det enda paret vid bordet fortfarande ser med kärleksögon på varann. Vi andra har våra krossade framtider bakom oss och drömmen kvar att få tag i framöver. Låtsasbrorsan säger bittert att om man är 50 är det väl antagligen för sent. Alla vägrar hålla med, för det är det inte. Det är det aldrig, för att vara klyschig men sann.

Vi pratar om det där man ska göra eller vad som gör en lycklig, på riktigt, i motsats till vad man tror ska göra det. Hur ofta vi har en förutfattad bild av vad lyckan är och att det krävs mod att ta emot det man inte vet vad det är eller ska ge. Vi utmanar varann, för att vi vill varandras utveckling, skrattar brett och varmt hela tiden, ger varandra små punkter att fundera på eller låta vara. Det är kvällens ‘uvudingredienser.

Klockan har hunnit bli halv tre på morgonen när jag är hemma igen, med huvudet fullt av nya tankar, breda och varma skratt och en känsla av att höra till.