Vet ni hur det blir om man springer för fort i en lätt nerförsbacke, lyssnande på musik i iPod och sneglar undrande på två killar i neonorange västar som står och grejsar med något bredvid? Jo, det som händer då, det är att man inte tittar riktigt på var man sätter fötterna och därför inte riktigt lägger märke till att vägen är ojämn, för där har neonkillarna grävt och grävt igen, och då förstår ni, då snubblar man på en sten som plötsligt sticker upp ur vägen, snubblar i lite för hög fart så att man fortsätter att springa utan att kunna stanna MEDAN man obevekligt har tappat balansen och är på väg i backen. Yessireebob. Sen träffar man marken med högeraxeln och kanar fram en rejäl bit, medan man hårt håller iPoden i ena handen och nycklarna i den andra och därför inte tar emot sig med händerna, utom vänster handlov som får sig en rejäl kyss och börjar störtblöda, men det är axeln (och stoltheten) som tar den största stöten, och så svarar man på neonkillarnas oroliga hur gick det? med det gick bra, jag snubblade på nån sten bara (no shit, Sherlock) innan man upptäcker att man har fått handlovsblod på tröjan, att det värker som fan i både axeln och benet som tydligen också fått sig ett skrap, och sedan lommar man hem, tar en bild på eländet och bloggar alltihop.
Jag tog en bild på handlovsjacket också, men det ser så äckligt ut så det bloggar jag inte. Jag tröstar handen med compeed och resten av kroppen med kaffe. (Det gjorde jätteJÄTTEont att tvätta handloven ren från grus, vill jag bara tillägga, och den här axeln, den svider så in i bänken. Självömkansklubben har en ny ordförande.)
maj 9, 2011 at 3:25 e m
Aj aj aj! Skrapsår som gör så ont!
maj 9, 2011 at 3:46 e m
Men neeeej, vilken läskig vurpa.
Stackars du! På riktigt!
Lite tjöst:
(Tulle lille, Tulle luuuuuuuuu
skrämmer vi det onda – BUUUU!)
😉
maj 9, 2011 at 4:24 e m
Men helsike! AJ!!!!
Det ÄR jättejättejättesynd om dig.
maj 9, 2011 at 5:37 e m
AJJJJJJJJJJJÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ
Även snyggt och tufft. Tur du inte slog ihjäl dig.
maj 9, 2011 at 7:26 e m
Ajjje. Det är verkligen synd synd synd om dig.
Men jag kan ändå inte låta bli att le lite åt ”Det gick bra…” Jag brukar säga så själv. Varför kan man inte bara säga ”Helvete vad ont det där gjorde!”?
maj 10, 2011 at 12:14 e m
Exakt!
maj 9, 2011 at 10:04 e m
Nej men jösses man vill ju inte att de som såg på ska bli rädda eller typ chockade!
maj 10, 2011 at 12:15 e m
Och… exakt.
maj 9, 2011 at 10:34 e m
Men oj!! Det där är nästan som barndomsminnen av cyklar och nedförsbackar! Stackars dig! På riktigt. Puss på axeln :-*
maj 10, 2011 at 12:15 e m
Det är inte nästan, det är faktiskt precis som. Jag känner igen känslan i kroppen, men jag antar att det väl var sisådär trettio år sedan sist…
maj 9, 2011 at 11:22 e m
Stakkars, stakkars Suziluz! Det er jo helt forferdelig og gjør utvilsomt skrekkelig vondt…arme, kleines Mädchen! Hvis du var her, skulle jeg gitt deg øl og nybakt foccacia til trøst.
God bedring!
maj 10, 2011 at 12:16 e m
Jag älskar er medömkan. Mer, mer. 😉
maj 11, 2011 at 9:05 e m
Å, eg får vondt i heile kroppen når eg ser på skadane dine, håper du føler deg betre snart! 🙂
maj 10, 2011 at 6:08 e m
AJ-JE!
(”Tur du’nte BRÖT däj”, som vi säger i Västergötland.)
maj 12, 2011 at 10:41 f m
Eller: ”Dä jore ONT jore re” som vi säger i Östergötland.
maj 10, 2011 at 7:03 e m
O – det är gruvligt gräsligt hemskt. Jättesynd om dig. Hela min kropp minns de där skrapsåren med grus som letar sig in under huden som att lära sig cykla innebär. Men då lärde man sig åtminstone cykla.
Men ”skrekkelig vondt” tycker jag hjälper lite grann, gör det inte? Som en verbal blåsning på det onda.
maj 10, 2011 at 10:39 e m
Du förresten. En liten smidig magväska av typen man har sina pengar i när man sover på tåg i främmande land är perfekt för iPod och nycklar. Man kränger in den under midjeresåren i byxorna så den inte hoppar när man springer.
maj 12, 2011 at 10:40 f m
Ja men självklart. Jösses. Varför har jag inte tänkt på den enkla..?
Måste genast införskaffas.
(Och jo, skrekkelig vondt hjälper.)
maj 12, 2011 at 10:11 e m
Ja det är (var) verkligen jääättesynd om dig. Ajajaj vad illa det såg ut! Sommarknän (skrapade och lite småblodiga) hör ju liksom till den här tiden på året och kan nästan se lite småcharmigt ut, men sommaraxlar passar inte lika bra:( Men du har säkert ett fint läkkött:)
maj 13, 2011 at 9:38 f m
Uff da!!!! Stakkars deg. Det er da du angrer at du ikke har lært deg å kaste deg på bakken men glemme å treffe den. ( Hvem leser Guiden som mai-lektyre,tro?)