Det är cirkus i stan. Jag cyklade förbi Tanto härom dagen och då låg de där, utfläkta, människor i bikini och kameler i päls, bredvid varann med den största självklarhet. Det finns en absurditet i det som jag verkligen uppskattar, att stå där under trädens skugga och se dem ligga där.

I natt andades jag djupt och kände att det smakade gott. Jag satt utan att stressa, länge, med ett jobb som fick ta den tid det tog, och kände ett litet pirr av glädje. Nattmörkret utanför var milt, friskt, balkongdörren öppen.

Herregud, det där lilla pirret.

Välkommen.