Dessa varma sommardagar. Jag har sprungit en halvmil tre dagar i rad nu, med svetten rinnande utmed hela kroppen. Det känns otroligt skönt. Jag stretchar efteråt och tittar fascinerat på svettpärlorna på knäna, som banar sig väg nerför vaderna. Det droppar från hakan. Jag stretchar hemma i vardagsrummet, där jag lägger ut en gammal handduk på golvet som suger upp svettdropparna. Så ligger jag där och lyssnar på kroppen, hur den sjunger sin egen sång i värmen.

Sommardagar som de här hade min pappa ändå alltid ett vitt bomullslinne under skjortan. Det hade han alltid. Jag har kvar två av hans gamla vita linnen, jag springer i dem. De fladdrar skönt och svalt, de är så tunna och tvättade så många gånger. Finns det sådana linnen fortfarande, använder herrar dem fortfarande? Jag skulle vilja köpa mig ett par nya, tunna vita herrunderlinnen att springa i. Jag tycker inte särskilt mycket om de där åtsmitande konstmaterialen, jag vill inte ha något som sitter åt, jag vill känna mig fri och lätt. Pappas gamla herrlinne är perfekt. Men tiderna förändras. Numera ska herrlinnen också sitta åt. Vad det gäller sådant tycker jag faktiskt att det var bättre förr.

Visst, det var väl antagligen inte lättare förr. Det finns inga minnen som påstår det, heller. Men när jag sätter mig på balkongen och ser barnen leka där utanför på gräset så tänker jag att de ser ut som blommor som rör sig, mjuka blomstjälkar och virvlande kronblad. Och jag tänker på fladdrande, tvättnött bomull.