Bästisen har fyllt 40 år och haft en av de finaste fester jag har varit med på. Utomhus, i gårdagssolen, med hysteriska mängder mat och kaka, glada barn och ännu gladare föräldrar, och ett specialuppträdande av Cullbergbaletten på gräsmattan. Just det där sista. När jag satt på min kofta med kliande myggbettsben och tittade rakt in i solen och de skrattande dansarna började om när musiken kinkade, då insåg jag att jag är privilegierad. Jag är så vansinnigt privilegierad.

Ni förstår, i vissa stunder inser man hur lite vissa saker betyder, och hur mycket andra betyder.