Det är sommar, och jag tänker att jag önskar att den aldrig tog slut. Att det alltid fanns blåbär och tid, ljummet vatten och skrapsår på smalbenet efter stenen där ute i vattnet som jag hävde upp mig på så att det darrade i armarna. Att det alltid fanns svepande sjögräs att undvika och barfotatår som sträcker sig mot solen, solen.

Det är vänner som kommer på besök, det är vänner som bjuder in, det är sommarkvällar och skrattande solnedgångar och väsande svanar nere vid bryggan. Det är huset som rymmer mina drömmar, det lilla röda huset som jag har hittat nu, huset som ligger i barndomsdoften och skogen och alldeles i närheten av en sjö som jag redan har badat i. I trädgården finns det två körsbärsträd och jag smakade på bären, redan mogna, sötsyrliga, goda.

Man kan ställa sylten de skulle ge i jordkällaren. Om gud och banken tillåter.