Jag är ingen festmänniska.

Det är bara att erkänna. Jag blir jättetrött av alltför många människor samtidigt, hög ljudvolym och alkohol. Eftersom jag själv dricker så oerhört lite, och på senare år dessutom får ont i kroppen av det dagen efter (reumatismen blir värre) så har alkohol ingen som helst stämningshöjande effekt på mig längre. Jag dricker gärna ett glas vin för att det är gott. När det glaset är tomt blir jag den som nyktert åser de andra.

Jag är världens sämsta på att festa. Jag blir trött runt tolv och vill gå hem och sova, hur hög stämningen än är – eller på grund av hur hög stämningen är. Igår var inget undantag. Jag älskar att prata med folk, att äta god mat och att sträcka ut resonemangen. Det betyder att jag älskar middagar. Men fest? Det är bara att erkänna. Det är inte min bästa sport.

Camus kom intrillande vid fyrahugget i morse efter Låtsasbrorsans fest. Då hade jag redan sovit gott i tre och en halv timme. I morse vaknade jag svullen i hela kroppen, händer stora som fotbollar, läppar som såg ut ungefär som en porrmodells med dåligt plastikomdöme samt gnisslande höfter och högeraxel. Jag kan inte låta bli att känna mig… töntig. Tanken på fest är alltid roligare än själva festen för mig.

Är vi fler som egentligen har det så här? Fler som egentligen föredrar en fika eller middag alla gånger? Eller är jag så töntig som jag känner mig som inte riktigt har så kul som de andra verkar ha?