1) Folk som säljer saker under rubriken ”vintage”, ”shabby chic” (gärna felstavat till chabby eller chick eller liknande) eller skriver i annonsen att de säljer något ”ombloggat”. Ärligt talat. Nej.

2) Folk som sätter upp skorna på sätet mittemot på buss/tunnelbana, även om det har regnat excessivt de senaste dagarna. Sitt som folk.

3) Dolda avgifter. Oskick.

Jag vaknade på fel sida, som det så vackert heter. I drömmen hade min mor möblerat om mitt kök. Stuvat in saker i varenda skåp som gick att se, och möblerat om fullständigt. I ett av skåpen hittade jag en gammal mikrovågsugn. I ett annat stod alla mina tallrikar huller om buller bakom mjöl-och sockerpåsar. Jag blev så rabiat ilsken att jag bara skrek nej. Skrek nej, om och om igen, tills jag vaknade sur som ett bi och med molvärk i axlarna. Irritationen låg kvar i flera timmar. Ilskan över de överträdda gränserna. Vissa dagar handlar allt om gränserna.

Men så tänker jag på blåsten igår, den där blåsten som låter som att den rusar genom staden en gata i taget, som ett gäng i West Side Story. Jag tänker på den långa varma kramen Thebe gav mig, Thebe som jag saknar och saknat, som jag inte träffat på jag vet inte hur länge innan gårdagen, Thebe som ser igenom så mycket av fasaderna. På väntan på skjuts ute på gatan, sittande vid ett bord, lyssnande på en aningslös ung kvinna som pratade om att hon lika gärna kunde flytta till Libanon, hon kände sig så besläktad med libaneser. När jag kom hem var tårna Raynaudsvita av höstkylan och blåsten. Om två veckor ska jag till reumatologen.

4) Värk i kroppen och svullna händer. Kanske den största irritationskällan som finns.