Ett litet blodprov till såhär på morgonkvisten för att kolla så att allt är på väg åt rätt håll, och jag rycker till när nålen glider in i armvecket för jag känner mig känslig idag, tänk jag, jag som utan att blinka ser på när blodgivarnålen tjocklek stoppnål sätts, men inte idag, för idag är jag känslig och ganska trött på att vara trött. Vill helt enkelt få tillbaka energin och känslan av att kunna gå en långpromenad utan att bli alldeles darrig i benen och hes i halsen. Jag vill få tillbaka känslan av mig själv som smidig och stark.

Jag undrar hur lång tid det kommer att ta. Under tiden har jag köpt mig en eldriven häcksax, för att vara på säkra sidan och gardera mig mot svullhänder. Man får inte vara dum. Men känslig är det faktiskt okej att vara, när man har en sådan dag.

Lönnen utanför mitt vardagsrumsfönster badar i sina egna löv, som ett gyllengult hav ligger de vid dess fotrötter och prasslar sina ivriga historier till varann. Solen faller in över parketten, kastar sig mot mattan, den landar säkert mjukast där. Jag fryser litegrann. Ska ta på mig tjocksockorna.