Och så får det väl vara då.
Man kan ju inte vara glad varje dag. Hur kul vore det liksom.
Jag tycker jättekul.
november 28, 2011
Archived Entry
- Post Date :
- november 28, 2011 at 6:49 e m
- Category :
- 2011
- Do More :
- You can leave a response, or trackback from your own site.
- Kommentar
- Reblogga
-
Prenumerera
Prenumenerad
Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
Suziluz - med ögon känsliga för grönt
%d
november 28, 2011 at 8:20 e m
Då känner vi ungefär samma sak…
Jag råkade se någonting som inte var ämnat för mina ögon att se, kände ett sting i hjärtat för någonting som jag trodde var över för länge se’n.
Jag vill gråta men är oförmögen. Jag vill skrika, men vet att det inte hjälper. Jag är arg och frustrerad, men vad kan man göra? Det går över…
november 28, 2011 at 9:30 e m
Varför måste det alltid vara så? Först upp och så ofelbart ned… 😦 Jag fick det där förklarat en gång av en hjärnforskare men jag köper’t inte. Jag fortsätter ändå att ställa frågan: Varför måste det alltid vara så?
november 29, 2011 at 12:04 f m
Det må ikke alltid være sånn. Det BLIR sånn mange ganger, men det MÅ ikke være sånn. Og det går alltid over 🙂
I mellomtiden kan du jo kose deg med denne og bare være kinda blue littegrann: http://www.youtube.com/watch?v=5FDZtDbX-6g
Stor klem!
november 29, 2011 at 6:15 e m
Fin… 😉
november 29, 2011 at 7:21 e m
Metro: Allt går över. Det är en sanning. Så länge det inte är en av de där sakerna som inte går över. Det är också en sanning. Men bättre blir det. Det blir det alltid.
Lilla Blå: Någon slags återtippande av balansskål? Jag vet inte riktigt, men jag känner också igen det.
Elisabeth: Ja. Allt går över. Och tusen tack, så fin! Kram tillbaka!