Det verkar inte så. I natt har jag inte fått sova eftersom jag har växlat mellan att snyta upp en hel toarulle, bulla upp extrakuddar under mig för att få andas (med varierande framgång), nyst som en hel karl och till slut gett upp. Klockan halv fyra ungefär gick jag och bäddade ner mig i soffan i stället och slog på tv:n, såg bland annat ”Chuck”  och den dubbade versionen av ”Ice Age 2” innan en av mina grannar knackade på fönstret med en lång pinne och generat sade att portkoden inte funkar och kunde jag kanske. Och det kunde jag ju. Jag stapplade ner och öppnade och sa ett täppt hejdå innan jag stapplade upp igen och lyckades somna halvsittande i soffan några timmar i takt med att ljuset kom.

I år har jag varit med om en del saker som aldrig har hänt mig förr, både goda och onda. De onda sakerna vill jag låta ligga, bara. Jag vill snyta ut dem med rinnandet, om det går.

Idag gick dokumentären ”Kokvinnorna” på SVT. Jag har gråtit mig ännu mer täppt, gråtit över enkelhet och hårdhet och öde. Det rinnandet däremot, det är välkommet.