Det haglar plötsligt mitt i spöregnet och det låter som att åskan harklar sig, ett tveksamt muller.

Jag lyssnar på A Fine Frenzy, som kan bli det här årets finaste musikupptäckt redan i januari.

En mailkonversation med Bussgods, där personen som skriver till mig varken skriver några hej eller vänliga hälsningar trots att jag är vänlig. Bussgods har aviserat en vedklyv till fel telefonnummer, så jag har inte hämtat den, och nu har de skickat tillbaka den till killen som sålde den. Jag är irriterad på det. Jag är nästan mest irriterad på den otrevliga tonen i deras mail.

Det är för mycket nu. Jag har suttit uppe till sent tre kvällar i rad med alltför mycket jobb för någons bästa och definitivt inte mitt.

Och hjärtat, det sväller och bultar och sörjer och tänker.