Efter jobbet kör jag ut på E4:n och kryper fram i rusningstrafiken, kryper ut ur staden och kör söderöver. Jag stannar tre gånger på väg hem till mamma, första gången redan vid Skärholmens Centrum, för att köpa ett konvektorelement till gästrummet i huset, sedan stannar jag och tankar, och sista gången köper jag te och muffins. Det är glashalt på vägen, alla – eller i alla fall de flesta – kör försiktigare än vanligt. Jag håller runt 80-90 i timmen hela vägen, och ändå känner jag då och då att bilen sladdar lite.

Framme i lilla staden där jag vuxit upp kör jag för en gångs skull genom centrum i stället för runt. Jag antar att jag är nyfiken, på ett plan. Nyfiken på om någonting någonsin förändras här, på riktigt, eller inte. Räknar man bort mamma känner jag ingen här längre, inte på riktigt. Jo, C. Bara C. Alltid C.

När jag kör förbi sporthallen där vi hade gympa på mellanstadiet ser jag ljuset från bygget. Det helt enorma bygget som ligger där bakom, där gamla simhallen låg förr. Gamla simhallen där jag kavat fram och tillbaka, längd efter längd, timme efter timme, i åratal. Mitt andra hem. Jag känner fortfarande en slags trygghet när jag känner doften av klor. ”Bad och bowling” stod det på skylten, bowlinghallen låg i källaren, under själva bassängen låg banorna. När jag hade råd att lyxa till det gick jag ner och beställde en hamburgare i grillen efter söndagsträningen. Några år efter att jag flyttat från staden stängdes simhallen, den var gammal och det skulle bli för dyrt att renovera den. Den stod och förföll i några år tills den revs. Och nu bygger de ett kontorskomplex där som ska rymma 2000 människor.

Mamma är nästan helt vithårig numera. I mars fyller hon 75 år. Jag ger henne min försenade julklapp, en tegelröd stickad kofta som i mina ögon är egentligen en storlek för stor för hennes lilla kropp, men jag vet att det är så hon vill ha det, hon vill kunna dra ner den ordentligt över rumpan. Hon har inte tagit av sig den sedan hon provade med nöjd blick framför spegeln. Hon tänker ha den på sig imorgon när vi åker till huset.

Det finns en ny simhall nu som jag aldrig ens har sett utifrån.