Vilket ju faktiskt låter som något positivt, så jag har resignerat. Efter att ha väntat i ganska många månader nu på att de där extrakilona jag drog på mig förra året under kortisonkuren liksom skulle försvinna av sig själva samma väg de kom har jag nu insett att de verkar vara här för att stanna. Det är nog bara att gilla läget, och i alla fall Mimsan får det ju att låta som något jag ska vara glad åt. Alltså har jag packat undan alla mina får-inte-på-mig-snyggebyxor som jag mest vill gråta när jag ser ligga i garderoben, insett att jag inte blir gladare av att känna mig ful i gamla slitna brallor som jag använder bara för att jag får på mig dem och idag gett mig ut på en sjusabla shoppingspree och satt sprätt på pengar jag inte har. Men jag kom bland annat hem med två par nya sketasnygga jeans och ett par hyperfina gubbabyxor med hängslen och allt.

Mitt bästa tips för att känna sig snygg: ha på dig kläder i en storlek som passar. Det gör milsvid skillnad. Nu vill jag sätta på mig fina små skor och kanske en söt liten blus och låta håret locka sig alldeles fritt i solen, för så skönt är det med byxor som sitter som de ska och jag inte får skavsår på höfterna av. Och de är ju råsnygga (det vill säga: jag är snygg) oavsett storlek på lappen, så länge de sitter rätt.

Och det här med solen, hörni. Jag vet att det finns vissa som tycker att det känns tungt på våren, att när ljuset kommer så ökar på något sätt kraven. Jag känner med er, för det är nu sådana som jag börjar leva upp igen. Det är nu jag smörjer in favoritskorna för att bara gå och känna det första solpirret i kinderna, det är nu jag diskuterar fruktträden på landet med bästaste morbror och att de ska beskäras i helgen, och det är nu jag vaknar på morgonen och känner att jag får så mycket gratis. Det är nu jag shoppar mig fin trots att bissnissen är skral, det är nu jag tar en kaffe i solen och det känns som att daggen ligger kvar över mig, att jag blir friskare och klarare och lyfter blicken. Jag säger som Gert Fylking: äntligen. Trots att jag vet att bakslagen kommer ett tag till och det ska snöa mer och allt det härliga kanske bara är nu, så njuter jag av det som är nu och säger: äntligen.