”Det här med torpägande gör otäcka saker med en människas moral.”

Vet ni vad det här är?

Jo, det är mitt livs första försök att ta sticklingar från en ros. Och det är inte vilken ros som helst, utan helt enkelt den vackra rosa rosbuketten jag fick till releasefesten. Det här ska tydligen kunna bli en hel buske, om man har tur. Jag vet inte, jag. Jag har ju gått från att vara Bermudatriangeln för blommor till att ta mina första stapplande steg i växtvärlden till att, som det ser ut idag, tydligen få hybris och tro mig om att kunna föda fram hela rosenbuskar med mina ömma omsorger. Hm. Jag vet inte jag. Men jag lovar att ni ska få veta hur det går.

Hur som helst, jag googlade mig fram till en farbror som på detta vis lyckats föröka sin konfirmationsbukett från 1967 (!!! Farbror!! Konfirmation!! Det finns inte nog utropstecken för det här!) och enligt honom ska man sätta rossticklingarna i ren sand. Sand? Så i morse gjorde jag alltså detta: Smög upp vid halvåttatiden och smög ut till den jättestora sandlådan som dagiset i huset intill dominerar över. Spadade snabbt och skyldigt upp en halv hink sand och smög kvickt in igen. Läste rosenfarbrorns anvisningar och gjorde nog inte riktigt rätt, men försöker i alla fall.

Nu har jag alltså stulit barnens sand samt misstänker att jag om ett par veckor kommer att kasta ruttnande rosenstjälkar.

Men jäklar, vad intressant det är att finna sig själv på huk i en sandlåda och tänka det här trodde jag aldrig att jag skulle göra.