Det har varit en rätt intensiv tid, det här. Jag är ganska matt nu.

Och dessutom har jag bestämt mig för att nu får det vara slut med slapphet, det gör mig inte gott. Jag behöver röra på mig regelbundet för att vara frisk, och det har jag inte gjort på ett tag. Skyllt på tidsbrist, vädret, dåliga kläder, whatever. Men nu har jag tagit mig i kragen här och låtit bli att köpa SL-kort efter att mitt gick ut i måndags. Jag har cyklat till och från jobbet nu i två dagar och ska göra det i minst en månads tid. Det tar strax under en timme enkel väg och jag har så dålig kondis att jag måste gå av och gå i varenda uppförsbacke, oavsett storlek. När jag kommer fram till jobbet flåsar jag som en astmatisk labrador och är så svettig att jag måste byta om (ja, jag har haft ombyte i väskan) och hänga upp svettkläderna på tork på elementet. Så… elegant. Sedan nyser jag regelbundet resten av dagen (kan inte någon hitta ett sätt att liksom städa bort pollen?) och har enormt motstånd mot att byta tillbaka till första kläderna och cykla hem igen på eftermiddagen, men har alltså gjort det ändå. Disciplin, thy name is Suz. (Men hur länge, undrar vi? Hur länge? Ska vi ge oss på en liten vadslagning?)

Jag vet att jag kommer att tycka att det här är toppen om ett par veckor, när kroppen inte är i chock längre över att ha ryckts ur soffan. Just nu tycker jag att det är vidrigt och jättenyttigt i en rätt äcklig kombination. Som… tran, typ.