Igår höll jag på i tre omgångar och försökte starta gräsklipparen utan resultat. Jag tryckte på primern och drog mig alldeles svettig i snöret, men klipparen stod stillsamt och bara luktade lite bensin utan att ens brumma till minsta lilla. Imorse, efter att ha fått en lista på tips jag skulle göra för att få igång rackaren (med början i torka tändstiftet torrt från eventuell kondens) tänkte jag att jag i alla fall skulle ge den ett försök först. Och voilà – den startade på första rycket. Den behövde väl bara tänka på saken lite.

Jag önskar att det fanns ett sätt att klippa gräsmattan utan att klippa bort bellisarna, de är så fina. Och humlorna tycker om dem.

Å andra sidan är det rätt härligt att slippa det ankellånga gräset. Medan jag klippte närmast häcken dök det plötsligt upp en skräckslagen liten orm som kämpade sig upp ur jorden där den tydligen legat i en liten grop. Oj vad den slet för att komma upp och undan. Jag väntade snällt tills den försvunnit in i häcken innan jag fortsatte klippa. Annat vore ohyfsat. Förresten, garaget längst ner i bild ska jag försöka hinna måla om den här veckan. Bara det inte regnar tar det ju inte särskilt många timmar.

Eftersom min gård är dryga 2000 kvm stor tog jag paus då och då med klipperiet för att i stället rensa ogräs här och där. Bland annat hos rabarbern. Rabarbern, folkens. Paj waiting to happen, säger jag bara.

Det är helt fantastiskt vackert just nu. Allt är skir grönska, mjukt och ljust, det har varit tjugo grader varmt idag, på grannens hus byter tre män i t-shirt takpannor, och jag tänker inte gå närmare för att se hur de ser ut i verkligheten. Jag gillar min fantasi om tre snyggsvettiga hantverkare. Äkta hantverkare på nära håll tenderar mer att se ut som en svettig Ricky Bruch. Åh, Ricky Bruch. Det var länge sedan någon sökte efter honom på min blogg.

Körsbärsträden singlar vita blomblad med vinden medan koltrasten har stenkoll på mig. I morgon kommer sotaren.

Det kommer att bli en underbar sommar.