För att få det sagt med en gång: jag ÄLSKAR att vara författare. Så, då har vi fått det ur världen. Jag har haft en fantastiskt rolig helg och dessutom är jag enormt glad över hur lyckat mitt livs första booook-eveeeeent var. Publiken var pigga och engagerade och mixen av oss som satt på scenen var nog sådan att det fanns något för varje smak. Och alltså, Lotta Bromé, detta superproffsens superproffs som direkt skapade både trygg och rolig stämning. En eloge!

Och dessa spännande och roliga och öppna och varma andra skrivarfolk. Jösses. Åsa Hellberg, Anna Fredriksson, Linda Lomelino… alltså, vilka coola katter. Jag blir imponerad och så glad över att få vara med i det gänget. Hotellfrukosten i morse var en av de längsta och trevligaste jag har varit med på på länge. Tack för det!

Men så har förstås projektet Suz-försöker-bli-en-duktig-trädgårdsperson ändå gjort sig påmint. Innan jag somnade googlade jag runt på trädgårdsforum efter tips på hur man får bort kirskål (vilket man tydligen inte får) och när vi på scenen igår, efter att alla författarna pratat klart fick varsin ros, vad hände då i Trädgårds-Suz huvud?

Självklart.

Då var det dags igen. Det gick ju verkligen inget vidare sist, så sämre kan det ju i alla fall inte gå. Vi får väl bara vänta och se hur länge den här överlever jämfört med förra försöket. (Det är fortfarande konfirmations-rosenfarbrorns metod jag ger mig på.) Den var nämligen helt oemotståndlig, den här skirt champagnefärgade skönheten.

Innan den här sommaren är över ska jag ha lyckats få en ros att rota sig.