Alltså. Jag SKA göra den där översättningen som ska vara inne på måndag. Det är därför jag sitter här med datorn i knät trots att solen skiner ute och gräsmattan faktiskt redan skulle må bra av en stödklippning, trots nästgårdsmannens framfart förra helgen. Jag ska göra undan jobbet innan jag ger mig ut, det var så det var tänkt.

Men så var det ju några småsaker bara. Som att jag igår, när det var en gråregnig dag, var på Biltema och köpte en hylsnyckelsats, och sen på IKEA för att jag hade en idé om en liten smart detalj till förlängda köket. Och smådetaljer tar ju inte så lång tid. Ju. Så här har jag nu stått och skruvat och hylsnycklat hela förmiddagen. Men det blev riktigt bra, det blev det. Jag har köpt ett perfekt stort sidobord att ha kylskåpet på, samt skruvat dit hjul under så att det ska bli lätt att dra undan och städa. (Det lilla inte-av-mig-hemsnickrade skeva skåpet som stod där innan fick jag lägga brädor på för att inte kylen skulle halka omkring. Utan tvekan provisorisk lösning.) Den uppmärksamme kan även se om man jämför med bilden under att kylskåpsdörren nu är omhängd så att den öppnas åt andra hållet. M-hm. Bra va?

En annan rolig sak är IKEA:s anvisning om hur man ska förhålla sig till monteringen. Jag gillar främst den översta. Fin detalj också att man ska vara glad medan man håller på.

Är det inte mest myt att folk skulle tycka att det är så krångligt med IKEA-monteringar? De är ju hyperpedagogiska, allt från att man börjar med att räkna skruvar och plugg till att de visar ett enkelt steg i taget. Det blir ju bara svårt om man struntar i anvisningen och kör lite på känn. Och varför skulle man göra det? Nej. Jag tror att det är en urban myt, en IKEA-variant på råttan i pizzan.

Sådär, då har jag lyckats använda upp några minuter till på att inte jobba. Men nu så. Nu smäller det!