Såhär: Ponera att när jag köpte det här huset, då stod det kvar en flaska myrmedel i köket. Det gjorde det nämligen. Det stod också kvar ett litet kaffekoppsfat med myrmedel på, i hallen. Och när Lilla Farbrorn var här och fikade, då berättade han att det hade varit myrproblem lite då och då. Och när Mellan var här och fikade, berättade han att Lilla Farbrorn haft problem med rödmyror.

När jag för ett tag sedan skulle rensa lite i rabatten vid sydväggen, då upptäckte jag själv problemet. Det var egentligen mycket enkelt, eftersom rödmyrorna bodde där. Och ni vet ju hur myror gör när de bor. De bygger en växande hög, också kallad stack. Och nog för att de gott kan få bo någonstans, rödmyrorna, de är ju trots allt rätt hyggliga små kryp och håller rent och så. Men i rabatten, så nära väggen. En växande liten stack. Där kände jag att det inte var okej längre. Jag grävde bort det av stacken som var ovan jord. Jävlar vad sura de blev, myrorna. Och det får man väl fatta. Jag skulle också bli skitförbannad om en hundratjugo meter hög amöba kom och ryckte av taket på huset. Men men. Det hjälpte förstås inte för att få bort dem.

Alltså använde jag resterna av det myrmedel som Lilla Farbrorn lämnat kvar – utan resultat. Jag köpte Myrr granulat och strödde ut – utan resultat. Jag köpte något annat myrtjofräs som man skulle spraya ut – utan resultat. Det enda som hände var att de inte kröp omkring lika glatt på ytan längre, men försökte man sätta en spade i jorden kryllade de fram och bets gärna i anklarna. Inte bra.

Nu började jag söka efter alternativa lösningar. På något odlingsforum tyckte någon att man kunde koka ihjäl myrorna, genom att hälla stora mängder kokande vatten i stacken. Det lät för rått för mig, eftersom man också kokade sönder sina växter (och jag är rädd om min fina röda miniros som jag satte ut förra året.) Någon annan tyckte att man skulle använda rödceder. Jag googlade vidare och upptäckte att det var ganska dyrt, runt femhundra, eftersom man alltså skulle köpa små träblock och gärna en olja också att droppa på dem (och det hela lät faktiskt lite mumbojumbo även om det säkert funkar.)

Men sedan. Sedan läste jag att kanel tydligen ska vara det bästa. Och kanel är ju både superlätt att få tag på och inte dyrt alls. Så jag köpte en påse kanel för femton spänn eller nåt och strödde ut ordentligt med det. Jag var väl lite småskeptisk, det ska erkännas, efter att ha försökt myrmedel ett, två och tre utan resultat (tydligen funkar alla tre som bara den på svartmyror, men rödmyrorna är tuffare.) Nu har det gått ett par veckor och idag såg jag efter.

Inte en myra på ytan. Inte en enda.

Jag satte försiktigt spaden i jorden. Inte en myra någonstans. Jag grävde försiktigt djupare. Och fortfarande inte en enda myra någonstans. Helt otroligt! På grund av lite kanel! Och det bästa är ju att de inte dör av det, de helt enkelt plockar med sig sina ägg och flyttar någon annanstans, för att de tycker att det luktar så äckligt. Alltså, jag är fortfarande helt i chock. Kanel! Utöver att man kan göra bullar med det! Förstår ni!

Jag har firat med att gräva bort varenda liten nässel- och kirskålsrot vid sydväggen nu när jag inte längre blir attackerad, och satt ut en ny ros som jag köpte idag. Passande nog är det en Peaceros. Och jag hoppas verkligen att den ska rota sig och trivas lika bra som minirosen, för det här kan vara det vackraste jag har sett.