De varma sommardagarna är här. Camus och jag har promenerat till sjön och badat varje morgon innan vi promenerat hem igen och fortsatt vidare ut på loppisar eller jakten på dagens mat. Vi är bägge väldigt upptagna av att tänka på mat. Vad vi ska äta härnäst är både ett spännande och givande samtalsämne som ingen av oss tycker att det riktigt går att prata klart om.

De här varma dagarna. Människor man råkar möta av olika skäl. Som hon med den sjungande mjuka finska brytningen och de två bisamhällena bakom ladan, de två hinkarna nyslungad honung i det stora svala köket, den stora träsleven som nästan sensuellt låg i en pöl honung på ett fat bredvid, hennes mjuka röst, doppa fingret i fatet och smaka på honungen flickor, och den blommande smaken som nästan exploderar mot tungan, varm och sinnlig och direkt från naturen. Nyslungad rapshonung, mjuk och rinnande och nästan mörkbrungyllene, med det mystiska blänkandet genom glaset. Eller det lilla ekologiska cafét med hembakt fika, de fantastiska kanelbullarna och den vänliga kvinnan med förkläde som stoppade dem i en liten brun papperspåse åt oss.  Eller varför inte den lilla serveringen som drivs av en vacker familj där tonårsdotter och lite yngre son står i kassan och sonen ambitiöst svarar japp efter varenda ord kunderna säger, och de serverar oss en belgisk våffla med crème fraiche och räkor och röd rom som smakar friskt och nästan oväntat gott.

På kvällarna har vi suttit ute på den nya stenläggningen och grillat, grillat de nyupptagna grönsakerna från gårdsbutiken vi åkte förbi och stannade till på, vi har gjort dressingar på den nyslungade honungen och tapenader och egen pesto på kryddor från trädgården, och vi har suttit med tända myggspiraler och ätit och hummat njutningsfullt och skrattat högt åt att en rubrik i en kvällstidning var att Ernst Kirschsteiger säger att njutningen är allt som räknas, och vi håller med och fyller på tallrikarna och pratar om allt, allt, allt. Vi dricker vin eller hemkokt saft eller båda delar och aldrig faller natten riktigt, den bara dimrar ner och lämnar några ljusa stråk över trädtopparna, när vi till slut ger upp att vifta bort myggen och går in.