I kombination med återtåget till storstan bestämde jag mig för att köra en renlevnadsmånad. Så nu har jag varken ätit socker, mjölmat, mejeriprodukter, ägg eller processad mat på en vecka. Inget kaffe heller, eller alkohol för den delen (men det är ju i princip självsagt bara med ordet renlevnadsmånad). Bara massor av grönsaker, bönor, quinoa och bovete, fisk, nötter och frön, och frukt och bär. Ris- eller mandelmjölk, vatten och grönt te. Dessutom, som att det här inte räckte, tar jag en slurk olja på kvällarna. Smörjer kroppen inifrån. Ja, det är ganska äckligt, men oj, vad smidigt tarmarna funkar.

Jag gör sådant här då och då, i alla fall någon gång per år. Rensar kroppen på skräp, låter den återhämta sig. Och varje gång jag gör det inser jag att även om det här livet är lite väl strikt i längden för en njutningsmänniska som mig, så mår jag så himla bra av det. Min IBS? Alla symtom försvinner på någon vecka. (Vilket ju stödjer tesen att en del av sjukdomen grundas på något slags matintolerans. Tror det är mjölk i mitt fall, inte bara laktos.) Hungerkänslorna, när man tar bort allt sött och processat, blir naturligare och jag blir mätt fortare. Smaken på det jag äter förstärks, vilket gör att jag tycker att allt är så gott. Lederna känns smidigare, magen är lugn, och även om jag för all del blir mjuk i knäna av tanken på att baka snickerskakor och äta dem direkt från plåten, går det bra att låta bli. Det är ju bara en månad.

Just det där med att både IBS och leder blir bättre borde ju göra att jag faktiskt övervägde att leva så här i stället för att se det som en relativt njutningsfull detox. Men nej. Det gör jag inte. Jag brukar vara duktig på att behålla element av det, till exempel mår jag klart bäst som vegetarian med fiskinslag och det är inte särskilt svårt att välja bort kött, och jag brukar gå utan kaffe eller socker någon vecka då och då för att inte helt gå bananas, men jag vill inte behöva vara helt utan kakor och bullar och den lilla guldkanten. Eller mackor. Det skulle vara tråkigt att aldrig kunna gå ut och fika eller alltid tacka nej till tårta på kalas. Under en månad är det helt okej att sitta med en kopp te vad som än finns att tillgå för övrigt, det är absolut okej. Men att leva utan en liten kaka till på obestämd tid? Nej.

Jag undrar om jag någonsin kommer att komma dit, att min hälsa blir viktigare än den kortsiktiga njutningen. Jag tror faktiskt inte det. Inte med tanke på att jag har en espressomaskin, kardemummabullar i frysen och några liter nykokt svartvinbärssaft från landet i köket. Men jag känner mig duktig och fräsch för nu, ska erkännas.

(Om någon av er undrar vilken detox-plan jag följer, är det den här. Kan rekommenderas. Den är oknepig, och är man som jag mestadels vegetarisk är det väldigt lätt att både följa recepten och variera dem.)