Minns ni den där bladrosetten jag frågade i våras om någon visste vad det var?

Jovisst var det en lilja. För att vara mer specifik: den här liljan.

Den har dykt upp lite här och där på gården, och klarat sig lite si som så, eftersom… ja, är det något jag har lärt mig om trädgård efter att jag blev husägare, så är det att det finns en förtjust ätande insekt för varenda växt. Liljorna har liljebaggar. Själva baggen är röd och ganska snygg. Baggens larver, bered er nu, täcker sig själva i sin egen avföring för att skrämma bort rovdjur, som det uttrycks på Wikipedia. Och det är också så det ser ut, på de sönderätna bladen. Som små bajsklumpar undertill. Många små bajsklumpar. Och när jag letade på det helt strålande forumet Odla.nu efter lösning i stil med såpvatten och fick veta att det enda sättet att bli av med dem i princip är att använda jättegiftigt supergift eller plocka bort dem för hand, så kände jag: smaklig måltid, bajsbaggar. Jag tar inte i dem med fingrarna, det kan ni glömma. Uäk.

Med andra ord: äcklig, men effektiv taktik det där med bajset.

Jag längtar till huset.