På ett sådant där helt hämningslöst sätt. Jag hostar väsande och gurglande långt ner i lungorna. Mmm.

Kan ha att göra med långa arbetsdagar utomhus i mycket, mycket kallare väder än kostymen tillåter, och en förkylning som redan har gått ett varv i filmteamet. Med andra ord, jag är hemma och i soffläge, och ska inte skriva så mycket mer än små bildtexter nedan.

Båten som har kört oss på plats hela veckan. Det är en (har jag fått lära mig) ribbåt. Jag höll på hela veckan och funderade på varför det heter så. Vem får ribba av den, liksom? Sedan fick jag veta att det står för Rigid Inflatable Boat. Ehe.

Det var svinkallt att åka ribbåt. Dag två hade jag på mig vinterjacka och hade med mig en påse med extrakläder. Vantar, halsduk och öronlappsmössa.

Sminkdags. Urgulliga maskörtjejer, som så ofta. De är ett trevligt skrå. Och mina kollegor är fina de med.

Och här har ni mig. Jag insåg just att ni inte har sett mitt korthårsjag. Och det har ni ju på sätt och vis fortfarande inte, för det här är ju inte riktigt jag, utan mitt period-face. Så kan det gå. Häpp!

Nu ska jag återgå till att hosta upp lungorna lite i taget. Hej på er.