Det luktar våt hund i min bil. Jag har ingen hund, men däremot en vattenläcka in på golvet på passagerarplats. Varje gång det har regnat har det samlats vatten någonstans och så skvalpar det ut, mattan blir blöt och börjar lukta våt hund. Dessutom är det dags för 16000-milaservice och kamremsbyte och när man byter kamrem, då är det bäst att byta vattenpumpen på en gång. Och varför inte slänga in ett vindrutebyte när vi ändå håller på, den där sprickan som sprider sig efter ett ovanligt ilsket stenskott sitter ju lite taskigt till.

Räkning på ingående och utgående moms till min preliminärdebitering. Visste ni att ingående moms inte är den som andra betalar till en, utan den man själv betalar för varor och tjänster? Och att utgående moms är det som andra betalar till mig? Jag blir alltid lika förvirrad av de här begreppen och måste skriva på post-it-lappar vad som är vad. Jag har inte hittat kom-ihåg-tricket än. Det lär ju finnas ett som funkar som ställa-fram-ställa-tillbaka-grillen gör med sommar- och vintertid. Jag borde kanske fråga Revisorn, men hans trick är antagligen späckade med fler sådana här helt orimliga ord och ”självklarheter”. Ungefär som teaterterminologin är för mig, det självklara och lättförståeliga.

Det är nog bara att inse att jag måste köpa musfällor till huset, och åtminstone ställa fram när jag själv är där. Det var ingen lort på de självklara ställena, nej, men igår morse när jag skulle äta frukost, så upptäckte jag att någon minsann hade varit uppe på skänken och gnagt hål på brödpåsen och käkat glutenfri fralla. Jag gillar inte tanken på att ha ihjäl dem, men… jag gillar inte tanken på att mata möss heller. De springer ju alltså fortfarande in, trots pipmaskinen som tydligen gör att de springer ut igen. Och jag vill få ha mitt hus ifred. Jag måste nog köpa en brödbox också.

Igår när jag berättade för fina fina kollegan om min mammas uttalanden om att klara sig själv, så sade han att jag vet att det betyder att jag kommer att bli en mycket bättre mamma. Jag blev på något vis rörd över självklarheten i det uttalandet. Och lite ledsen. Jag har ingen aning om ifall han har rätt, eller om jag ens någonsin kommer att bli en mamma. Men jag är helt klar över att jag både är duktig på att vara vuxen, och samtidigt längtar efter att kasta alla papper i vädret, äta kakdeg till frukost och springa ut och sparka i löven i stället.