Jag gick hem tidigt igår, från en sammanslutning av människor jag inte känner, och kanske var det lite så att jag rymde också. Oftare och oftare får jag påminna mig om verkligheten i saker och ting eftersom det har börjat växa drömmar i mig, och jag känner en värme som inte hör hemma någonstans. Jag går hem och bäddar ner mina drömmar i en ljuddämpad miljö, sover i doften av japanska päron och vaknar ensam men varm.

Cover. Det betyder både täcka över och överkast och att sjunga någon annans sång. Jag påminner mig om det, och lyssnar på den geniala Ingrid Michaelson.