Inget ont som inte har något gott med sig, brukar det ju heta. Just ikväll tänker jag att det faktiskt i alla fall stämde med Manipulatören. Nog för att vår korta romans verkligen inte var mycket att hänga i julgranen, men just ikväll har jag stor glädje av något han var först med att lära mig – citron-och ingefärsavkok mot förkylning. Jag satt invirad i en filt i soffan och hostade medan han kokade och förklarade hur det skulle göras. En liter vatten, två citroner, några centimeter ingefära (fem, eller så, en ordentlig bit ska det vara). Skrubba citronerna och dela dem i åtta bitar med skal och allt kvar. Skala ingefäran och skiva den i halvcentimertjocka skivor. Lägg frukten i vattnet, koka upp, låt småkoka/sjuda i en halvtimme. Sila av frukten, söta med honung och drick avkoket så hett som du står ut med. Det är starkt som djävulsnypor och får ögonen att tåras och hjärtat att bränna, men tycker man inte att det räcker kan man dessutom ha i lite cayenne eller chilipeppar. Manipulatören hade dessutom något finlir för sig med citrongräs, men det tycker jag är överkurs. Den här brygden bränner ut de flesta basillusker i ett nafs. Har man feber på gång ökar den värmen i kroppen, så att man svettas ut den och minskar antalet sjukdomsdagar. Jag har tipsat många om det. Det funkar.

Ja, det var förstås bara en tidsfråga. Alla mina kollegor har känt sig hängiga, två av dem har slussat en förkylning sinsemellan och en tredje har gått med något envist skräp i kroppen i veckovis. Jag har dykt upp till föreställning efter föreställning och varit provocerande frisk och fräsch. Men igår kände jag det där välbekanta svidandet på vänstersidan av halsen, och idag känns det som att jag sväljer taggtråd. Jag körde tillbaka till Stockholm i snöslafset och köpte citroner direkt när jag var framme.

Tänk va, Manipulatören. Att det som blev kvar av oss alla dessa år senare är att jag tänker på dig varje gång jag känner att kroppen börjar svika mig. Det är faktiskt en ganska vacker ödets ironi.