Ni kanske minns skänken. (Eller som det nu heter på ren svenska: sideboardet.)

image1

Mhm. Jag slog ju till. I den här färgställningen. Den kommer att levereras efter jul. När jag tänker på det blir jag alldeles mmm-ahh-hubbahubba och det pirrar litegrann i vaderna. Ja, i vaderna! Jag vet inte varför, det bara gör det.

Nu är det såhär att jag håller på att planera lite mer. Till exempel belysningen i rummet. Jag vill ha en lampa på den. Skänken. (Jag överger nu ordet sideboard. Jag tycker att det är ett lite dumt ord.) Och jag minns inte ens hur det gick till eller var jag såg dem först, men jag har blivit lite hooked på de här lamporna:

kiinau%20bordslampa%20bleunature%201

Jag tycker att de är jättefina. Lutar åt den höga med mörk skärm. Och de är gjorda i återvunnet material! Vad säger ni? Flipp eller flopp? Hit eller miss? Skit eller kanel? Blir det för mycket och rörigt med ränderna på skåpluckorna och pinnar ovanpå? Eller? Jag har inte bestämt något än. De har en fin variant som är rektangulär också. Jag ska tänka lite på saken.

Under det här, under tjusighet och yta, ligger tankarna på ny luft. Jag håller på att ändra om i sovrummet. Ska ta ner ett antal väggfasta hyllor, försöka hitta färgkoden till väggarna så att jag kan spackla igen hål men måla om i samma färg (då behöver bara en vägg målas), och helt enkelt göra nytt utrymme. Rensa. Tänka om, lufta ut, starta upp något annat. Det är klart att det finns en tydlig symbolik i det.

Ibland är shopping inte bara saker utan vad de faktiskt gör för en. Jag tror på riktigt, vare sig man piffar till det man redan har, hittar älskade loppisfynd för en hundring eller som jag nu splashar ut på en designad skänk, att det gör människosjälen gott att omge sig med skönhet. I alla fall min själ blir glad av det. Och så pirrar det sådär märkligt i vaderna.