Jag har vaknat lite innan klockan och ligger och drar mig lite innan det är dags att gå upp. Frukost, packa bilen, bara en och en halv timmes jobb i studion (vilket är samma sak som tre röstprov, tre skådespelare), äta lunch, och sedan sätter jag mig i bilen och kör uppöver. Förhoppningen är att jag ska ta mig till Vilhelmina ikväll, men för att vara på säkra sidan har jag inte bokat något hotellrum. Blir det svårt väder eller tungt väglag eller både och tänker jag stanna över natten där jag råkar vara när jag är för trött för att köra längre. Östersund, kanske. Vi får se. Och imorgon kör jag rakt över fjällen och gränsen mot norska kusten. Jag räknar med att körturen tar minst femton timmar.

Femton timmar ensam i bil. Vissa kanske tycker att det låter förfärligt. Själv har jag laddat upp med inte mindre än fyra nya skivor (Tallest man on earth, Frida Hyvönen, A fine frenzy och Priscilla Ahn) och en hel påse med snarr. Hemlagat snarr och köpesnarr i en ganska eklektisk blandning. Och jag gillar att köra bil, gillar att köra långt. Jag skrev om det för länge sedan redan. Jag tänker på fina fina kollegan, som sa du gör saker och ting på ditt eget sätt du och jag tog det som en komplimang. Jag har aldrig sett det så, men det kanske jag gör. Finns det andra sätt än det egna?

Hur som helst. Jag har ingen riktig aning om vad jag har packat. Vi får se vart jag hamnar.

Jag hoppas att jag får se norrsken.