Bekännelse: jag är lite rädd, det är kanske därför det går långsamt.

Jag pratar om boken jag skriver nu. Ni förstår, jag har en historia här som gapar över stora stycket. Den vill så mycket och handlar om så mycket, eller kanske: jag vill så mycket och hoppas att jag gör grundhistorien rättvisa. Den har både en del med verklighetsbakgrund och är samtidigt helt och hållet en produkt av min fantasi. Den har krävt research som är både historisk och som har krävt att jag sätter mig in i en nutida värld jag inte känner till alls. Det finns människor jag vill göra rättvisa nu, verkliga människor. Vissa av dem lever inte längre, men det spelar ingen roll.

Dessutom handlar den här boken en hel del om död. Och i och med det handlar den om liv, och att överleva. Det är ju inget litet skruttämne, precis. Jag tänker flera gånger om dagen att jag inte har kompetens nog för det här. Men jag vill. Och jag försöker.

Det går sakta att skriva den, jag värker ur mig rad för rad, och det blir ju sidor av det till slut. Jag har kommit en ganska god bit på väg, det har jag. Och för varje dag som går skriver jag lite till, lägger långsamt orden efter varandra. Men det är en helt annan slags process än det var att skriva den förra, och det är nog först nu jag på riktigt har erkänt för mig själv att det kanske är så det är den här gången. Jag kan inte vänta mig samma slags flöde som sist, för det här är en annan historia, en helt annan slags process.

Jag har ingen aning om när jag blir klar. Det känns inte som att jag prokrastinerar, nämligen, det är inte det som är problemet. Det tar helt enkelt bara tid.

Herregud, jag hoppas verkligen att jag ror det här i land. För vet ni? Om jag gör det, då blir det något jag kommer att vara oerhört, enormt och magnifikt stolt över. Så det är nog värt det, det plågsamma värkandet. Men det tar sådan tid.

I morgon klockan tio ska jag ha ett litet hemmalotteri för pocketen. Fram till nio hinner man alltså haka på, om man vill. Vem vet. Det kanske blir den enda avslutade bok av mig ni kommer att se på ett bra tag.