Det här året har börjat lite stressat för mig. Mycket jobb och en del tankar på ekonomin. Trots att det definitivt inte är något jag ångrar, det att jag blev företagare, är det något som kräver så mycket mer planering än jag egentligen har lust att lägga in. Jag fick besked från skatteverket i veckan om att de har räknat ut min preliminärskatt till runt artonochfem i månaden i år, de räknar alltså med att jag ska fakturera drygt förtitusen i månaden och inte ha semester alls i år. Så går det när man avslutar året med ett stort filmjobb. Jag borde skratta och bara skicka in en ny preliminärskattsuträkning, men jag skrattar inte alls. Jag blir trött.

vinterfönster

Det är jobbhelg. Igen. Jag tycker väldigt illa om de här jobbhelgerna, för de där två små lediga dagarna i veckan, de är behövliga för välmåendet. Men jag sitter framför brasan i huset och jobbar, i alla fall, det hjälper på. I natt vaknade jag flera gånger av en surrande fluga, men var för trött för att orka försöka lokalisera och slå ihjäl den. Varje gång jag kommer hit och värmer upp huset (igår förmiddag låg innetemperaturen på noll när jag kom, efter två timmar hade jag eldat upp den till femton) är det några sega vinterflugor som vaknar till från något gömställe i väggträet någonstans och tror att det är vår tills de får en toffla i huvudet. Jag inbillar mig att de ändå dör rätt nöjda.

Jag oroar mig för att inte ha råd att behålla huset. Det har så snabbt blivit min älsklingsplats i världen. Min ro, mitt stillnande hjärta. När jag kom var det spår runt huset efter rådjur och efter något med små tassar. Kanske en grannkatt. Kanske en räv.

besök

Jag har alltid varit ekonomiorolig, det är sviterna efter en uppväxt med ofta för lite pengar. Att jag sparar och räknar och får rynka mellan brynen. Och att jag helst av allt skulle jobba ihjäl mig i några år framöver för att bli fri från allt vad lån heter. Jag har betalat av lite mer än en tredjedel av mitt CSN på tio år och en tredjedel av huslånet på ett och ett halvt, och funderar på vilket som är bäst, att använda sparpengarna jag gnetar ihop för att betala ner mer på lånen eller att ha sparpengar tillgängliga om det skulle hända något oförutsett. Jag är alltid rädd för det där odefinierade oförutsedda ekonomiska.

vinterlavendel

Dansa, lilla docka, dansa och sluta bekymra dig. Tänk om det var så enkelt! Tänk om jag bara vore en av de där som vet att det löser sig, som nynnar sig igenom tillvaron med så lite bekymmer det bara behövs. Men nej. Jag är jag. Med all min oro, all min glädje och allt mitt bekymrade hjärta. Och jag undrar vad det är för djur som har grävt jordhögarna i min gräsmatta. De har frusit till hårda knölar. Jag hackade på dem med yxa innan jag högg ved, sedan späntade jag stickor och bara andades, här, nu, i det som är min frihet.

vinterkapsel