Tag ett stycke melankolisk aktris/författare, strimla tunt och ställ åt sidan. Lägg sedan till en Låtsasbrorsa, en Sociolog och en Patte i lagom stora bitar och blanda alla fyra väl. Tillsätt en god tapenade (svarta oliver, kapris och persilja), chilimarinerade gröna oliver och surdegsbaguette (för de icke glutenintoleranta). När blandningen har värmts upp, tillsätt fiskgryta med kräftstjärtar och saffransaioli samt passande mängder prosecco (eller rödvin för dem som aldrig har lärt sig gilla vitt. Ja Låtsasbrorsan, jag menar dig.) När alltihop puttrar och bubblar som bäst, tillsätt italiensk citronkaka med vispgrädde och färska björnbär, samt en espresso för dem som vill. Nu borde hela anrättningen storkoka och avge mycket värme, så då hälles valfria mängder vin och whisky över det hela (eller grönt te, för undertecknad.)

Följer man receptet till punkt och pricka är det ett helt oslagbart recept som hjälper mot det mesta och fullständigt utplånar varenda spår av sorg.

Vi skrattade så mycket att jag faktiskt på riktigt fick lite kramp i magen. Patten slog huvudet i kökslampan två gånger. Låtsasbrorsan försökte få med oss andra ut på balkongen för att hålla honom sällskap medan han rökte och fick ett rungande nej från alla tre (16 minusgrader!!), så han rökte jättefort med dörren öppen för att inte missa mer samtal än nödvändigt. Sociologen hade finklänning och var störtvacker. När Patten började gäspa och säga trött småbarnsmamma sorry sorry var klockan redan efter ett och vi hade suttit och skrattpratat i sju timmar utan uppehåll.

Idag har jag vitlöksandedräkten från helvetet, men lusten är tillbaka. Det är inte alls lika kallt idag, och sol mot en klarblå himmel.

Jag ska ut och åka skridskor.

IMG_20130120_101759