Efter en del funderande och en del tittande på en del olika ställen slog jag till och köpte mig en gjutjärnskamin. Den här.

kamin

Den är som ni ser liten och nätt, och jag planerar att installera den i sovrummet i huset. Det har stått en kamin där förr, det finns en ruta schackrutigt klinkergolv till hälften gömt under garderobsväggen, som alltså byggts på i efterhand runt skorstensväggen.

den halvgömda skorstenspipan

Det är inte så praktiskt, det där, eftersom jag inte har så mycket nytta av garderob i huset och det känns lite som slöseri att det just nu är garderoben som värms upp av kakelugnen i vardagsrummet under, inte sovrummet. Med andra ord, garderobsväggen ska bort, skorstenpipan provtryckas eftersom det nog är ganska många år sedan det sist eldades i den kanalen som går till sovrummet, det ska tapetseras upp en liten fin blomtapet som ligger inköpt och väntar i en låda (inte den här, det blev den här i stället) alla lister ska målas vackert antikvita och så ska jag alltså låta installera den där nyköpta lilla gjutjärnsskönheten på samma plats där det har stått en annan kamin en gång i tiden. Jag tycker om tanken att mycket av det jag gör känns mer som att återställa än att renovera. Nästa vinter ska jag kunna somna i huset medan det knastrar rogivande och rummet är varmt, om allt går som det ska.

En ödmjuk bön ut till universum: gör det möjligt för mig att vara mycket i huset i år också. Låt mig få en sommar till av snickrande och påtande och målande och fixande. Låt mig krypa ihop under täcket på kvällarna i det här rummet medan sommarnatten är ljum och ljus utanför, låt mig slå upp datorn ovanpå täcket och skriva färdigt min nästa roman i lugn och ro medan katten ligger hoprullad i fotänden och drömmer om mössen.

Katten. I helgen åker jag och hämtar katten. Hon heter Olivia. Ni kommer säkert att få se henne, när vi har lärt känna varann lite bättre.